DenYttersKonstigaMenNajsigasteBloggenJustNu

Lordi är mitt absoluta favoritband. Ni får säga vad ni vill om dem, men för mig så kickar dom ass (där fick vi med lite swenglish!) Jag var väl typ 7-8 år när jag såg dem när de var med i ESC 2006. Pappa laddade sedan ner en skiva med dem till mig och tjoff så upptäckte jag att det fanns någonting som hette bra musik (i den åldern tyckte jag inte att musik var något värt att lägga ner tid på, lego vara ju otroligt mycket roligare...)
Det var väl år 2008 som jag blev ett "fan" av dem. Jag började köpa deras skivor och tröjor och sånt. De gjorde även så att jag upptäckte det där med hårdrock. De fick mig att upptäcka KISS, Alice Cooper, Twisted Sister m.fl.

Nu ska de släppa sitt femte album "Babez For Breakfast" (oooh jag älskar det namnet!) den 15:e september och jag kan bara inte vänta! Av någon anledning så har de lagt upp alla de nya låtarna på sin Myspace, och det gjorde ju inte saken mycket bättre! Men, jag håller mig från att lyssna på dem. Det är mycket roligare att inte veta vad som väntas. Men den här väntan kommer förmodligen ta död på mig ...


PS!: Om ni vill lyssna på låtarna så kan ni klicka er in på www.myspace.com/lordi . Jag har inte hörrt dem än, men jag menar, låttitlar som "Granny's Gone Crazy", "Give Your Life For Rock and Roll", "Discoevil" och "Devils Lullaby" kan ju aldrig vara dåliga!?

Det är också ett kul namn! Ja, jag har skrivbrist.

Idag fick vi som vanligt de där förbaskade jultidningarna, som gör att alla barn och ungdomar får stressa ihjäl sig och få oräkneliga "NEJ." rätt i ansiktet. Det här året tar jag lungt, jag behöver bara sälja för 179kr för att få 2 biobiljetter, det räcker för mig.

PS: Jag har aldrig fattade det här med att de skickar ut dem så tidigt? Jag menar, att ge folk julångest redan i början av september känns ju lite onödigt? Det har ju knappt blivit höst än ...

Det är ett roligt namn. Jag skrattar inombords åt det. Hahahahaahahahahahahahaahahahah. De som kom på det namnet är nog roliga.

Som ni ser så har den här bloggen ändrats (igen...). Och för tusende gången så ska jag försöka ta tag i det här med skrivandet. Let's hope for the best.

Ska se den ikväll med en kompis. Älskar alla Pixar-filmer. Första gången jag går på 3D-bio också, förhoppningsvis är den bra!

Lordi släpper nytt album i september! Albumet har spelats in i Nashville och är producerat av legendaren Michael Wagener (Accept, Alice Cooper, Metallica m.fl). Medverkar på albumet gör även Jeremy Rubolin, Mark Slaughter och Bruce Kulick (Bruce har även medverkat på en av deras förra plattor)
Många av låtarna kommer innehålla hyllningar till 80-talet och hårdrockens stora stjärnor.

Den nya skivan släpps den 15 september och har fått namnet "Babez For Breakfast".Låten Babez for breakfast som är öppninglåten berättar om en sexfixerad rockstjärna som lever dubbelliv. Mr.Lordi själv säger att han hade Gene Simmons i åtanke när han skrev den.

Omslaget är som vanligt gjort av Mr.Lordi
 
(Hehe, undrar vad mamma tycker om det här omslaget. Om hon tycker det är groteskt så gillar jag det bara ännu mer. Jag finner dock mest bara komik i det hela, som en filmaffisch till någon b-skräckis från 80-talet, som nog också var tanken!)

TRACKLIST:
1 Scg5: It's A Boy! 01:21
2 Babez For Breakfast 03:30
3 This Is Heavy Metal 03:01
4 Rock Police 03:58
5 Discoevil 03:49
6 Call Off The Wedding 03:31
7 I Am Bigger Than You 03:04
8 Zombierawkmachine 03:42
9 Midnite Lover 03:21
10 Give Your Life For Rock And Roll 03:54
11 Nonstop Nite 03:56
12 Amen's Lament To Ra 00:32
13 Loud And Loaded 03:15
14 Granny's Gone Crazy 03:56
15 Devil's Lullaby 03:43

Som vanligt inför deras albumsläpp så har de skaffat nya dräkter (alla gjorda av Mr.Lordi)


Den 9:e augusti släpps första singeln "This Is Heavy Metal", som redan har spelats på festivalerna Gods Of Metal och Masters Of Rock:

Bra låt. Bra band.


JA, jag har idétorka ...

Tillbaka från Stockholm, har varit där ett tag, anledningen till att jag inte skrivit något ;)

Fick just reda på att det var Jonas Åkerlund som hade regisserat Ozzy's nya video. Nu blev den plötsligt inte lika dålig längre XD Ännu en sak som vi svenskar kan känna oss stolta över.



.. Föressten, jag har börjat undra, är det någon som verkligen tittar på videoklipen jag lägger upp? :S

Ozzy är en robotspindel och spottar blod. En ganska bra idé om det INTE hade varit Ozzy Osbourne som var med i videon. Det blir inte intressant en enda sekund.

Rob Zombies senaste verk. Om det kommer bli en riktig film eller om det bara är en ploj grej vet jag ej. Men visst verkar den bra! (Jag kan inte bestämma om jag är ironisk eller inte..)

Nicholas Cage bästa verk som skådespelare!

Tittar på liveklipp med de galna tyskarna Rammstein. Keyboardisten hoppar omkring som en kissnödig iller endast iförd kallingar, frack och knallgul hatt. (Sådan vill jag bli!) Sångaren tänder eld på sig själv och diverse fejk-kroppsvätskor sprutas hit och dit. Helt sjukt. Det är sånt som är kul!

... och nu blev jag tårögd. En hel folkmassa på cirka 40 000 sjunger med för allt de orkar. Aldrig att jag byter musiksmak, någonsin!

Titta 2:32


Du ... Du hast ... DU HAST MICH!

Det var bara inte ens en vecka sen jag såg KISS på Stockholms Stadion, men det känns som att det var evigheter ...
På lördag morgon drog jag och pappa iväg från lilla Sönnsvall till stora Stockholm med tåget. Redan på tåget märktes det att KISS var i Sverige. Vi fick säten nära några fans från Hudiksvall som redan hade börjar blanda hemgjort jux med läsk. Jag och pappa satt däremot och smuttade på våran juice ...

Väl framme i Stockholm var det ingen tvivel om att KISS var i stan. Det vimlade av illegala försäljare som sålde "real KISS tour T-shirts" för 50 spänn. Hur riktiga de var kan man ju gissa, och trycken försvinner väl förmodligen direkt när man tvättar dem ...

Affärerna i Gamla Stan hade också drabbats av KISS-feber. Jag stötte till och med på Gene Simmons utanför en affär ...


Jag passade också förstås på att kolla i Bengans skivbutik. Hallelujah! Tänk om vi hade en sådan affär i våran stad!

Så vi gick ett tag i Gamla stan och tittade på alla skumma affärer som har saker man aldrig skulle kunna hitta någon annan stans. Försökte köpa en promo affisch från 2004 med Lordi på från en gubbe som jobbar på den lilla butiken 'Radioshopen' (den enda affären i Sverige som importerar singlar med Lordi), men han sa nej! Jag kunde ha gett mycket för den där, och den syns ju knappt där han har den uppsatt ...
Överallt vimlade det av KISS fans med KISS T-shirtar. Det osade gemenskap, även om man inte snackade eller kände någon av de som gick förbi ..

Efter en tripp i Gamla Stan begav vi oss till Hard Rock Café. Vi gick dit med hjälp av pappas älsklingstjänare mobil GPS:en. Det gick inte så mycket bättre av det ...

Efter en halvtimme av virrande så hittade vi äntligen till Hard Rock Café, som hade uppvärmning inför KISS. Redan då tyckte pappa att det var högt ljud på konsert videorna som spelades på storskärmarna ...
Maten var väl inte så märkvärdig. Jag skulle ha en hamburgare, så vi frågade hur många gram en hamburgare från barnmenyn var (som var för barn upp till 10 år)
135 gram sade tjejen som serverade. Det räckte ju absolut! tänkte vi och jag tog det. Sen när jag väl fick min hamburgare så såg den ut att vara absolut högst 80gram ...

Men det var härlig stämning iallafall! Så vi satt där ett tag och begav oss sedan mot Stockholms Stadion. Som vanligt så gick vi fel trots pappas "super GPS". Men vi hittade iallafall tillslut.

Så, då var vi där! Inne på Stockholms Stadion. Det första förbandet, Mustasch, hade inte börjat spela än, så vi gick och köpte lite souvernier. Jag köpte en turné tröja, turné poster och turné program. När vi kom fram till våra platser hade Mustasch precis börjat. De var faktiskt helt okej. Sedan var det dags för det andra förbandet, Europe. De var bra de också! Ni skulle bara veta vilket drag det blev på The Final Countdown, bättre publiksvar än på många KISS låtar. Det som störde lite var de som satt bredvid oss. En tant och en gubbe som bara satt där. Klappade aldrig händerna eller något sånt, de bara satt där. Omöjligt att de hade köpt biljetter, så oengagerade som de var.

Efter Europe så var det dags för KISS, men det var förstås ett ganska långt uppehåll mellan dem. Linbanor skulle ut och varjar (felstavning) skulle hit och dit. Efter ett tag blev jag kissnödig så jag gick mot toaletten. När jag skulle gå ner för trapporna så hörde jag plötsligt ett ljud av höga fotsteg. Jag sprang panikartat tillbaka till våra platser, på jätteskärmarna visades KISS i jättestorlek gå omkring på stan på jakt efter stadion. Det konstiga var att det stora skynket (som det står KISS på) alltid brukar vara uppe innan inledingen börjar. Den välbekanta rösten skrek ut i högtalarna den klassiska frasen. "Allright Stockholm, you wanted the best ..." först då kom skynket ner. "... you got the best. The hottest band in the world ... KISS!!!!"
Det nyinkomna skynket ramlade ner lika fort som det hade kommit upp och från en hiss kom de tre gitarrpinjonärerna till låten "Modern Day Delilah" från det nya albumet. Paul Stanley kraxar lite, men det är kanske inte den lättaste låten att gära live.

Därefter kör de Cold Gin från debutplattan "KISS". Gene Simmons verkar i bra form och på spelhumör, som resten av bandet. Efter det så kommer kvällens första svenska fras. Paul Stanley pekar på en tjej i publiken och ber henne att vända sig om. "Du är söt. Jag gillar din rumpa". Klassiker.
Sedan är det dags för min favoritlåt live, Let Me Go Rock'N Roll. Den var bra, men hade förväntat mig lite mer, men så är det väl om man har sett på för mycket live DVD:er ... ;) Tommy Thayers sköna gitarrslingor försvann nästan helt med vinden. Men ändå en riktigt skön partystänkare.

Efter det kommer Firehouse. Effekterna på de små videoskärmarna på scenen är coola. På slutet av låten så sprutar Gene enligt traditionen eld.
Sedan är det dags för kvällens andra låt från den nya plattan, "Say Yeah". Paul Stanley får med publiken och det blir härlig allsång i refrängerna.

Sedan är det dags för klassikern 'Deuce'. Gene mumlar ibland bara texten. Om det är för att han glömmer bort den eller om han bara inte orkar är oklart, men det låter ändå ganska bra.

När Gene mumlat klart på Deuce är det dags för en av kvällens höjdpunktet (enligt mig), 'Crazy Crazy Nights'! Och resten av publiken verkar gilla digga det.

Efter den härliga 80-tals dängan så blir det 'Dr.Love' och sedan 'Shock Me'. De enda 2 låtarna som jag inte kommer ihåg mycket av, så de var nog ganska tråkiga. Efter dem blir det gitarr och trumsolo. Inte många som ropar jippie. Men för en gångs skull så var det här faktiskt bra. Lagomt lång, och inte så uttråkande som solon brukar bli. Tommy Thayer spelar bra och leker Ace Frehley när han skjuter upp raketer från gitarren. Trummisen Eric Singer vill inte vara sämre och håvar upp en bazooka, till publikens stora förtjusning. Jag kommer att tänka på OX i Lordi, som alltid under sitt bassolo brukar skjuta med bazooka. Slump?

Sedan är det dags för den tunga Gene låten 'I'm An Animal' från den nya skivan. Enligt många en av de sämsta låtarna KISS någonsin har gjort. De har helt absolut FEL!. Jag älskar den här låten och de gjorde mig inte besviken heller. Ljusshowen var också perfekt.
Efter I'm Animal är det dags för '100,000 years'. Då gick jag på toaletten, och kommer tillbaka då medlemmarna leker med sina instrument och Paul Stanley vill att vi ska skrika så högt vi kan som han gör. Vilket inte lyckas så bra. Det är inte publiken i Stockholm det är fel på, detta parti brukar nästan aldrig funka, så det är förvånande att de fortfarande använder det. Men, räddningen är nära! Efter 100,00 years börjar Gene dregla blod! Ett stort jubel uppstår och han flyger upp i luften till en plattform längst upp på scenen och den tunga 'I love it loud' börjar. Publiken sjunger med i "whee-he-he-heeyeah!". En succé. Därefter drar de av hitsen 'Love Gun', 'Black Diamond' (där Paul klämmer in några verser av "Whole Lotta Love" av Led Zepplin) och 'Detroit Rock City', tillsammans med en jäkla massa fyverkerier. Sedan säger de tack och godnatt, fast alla egentligen vet att det är spikat med 6 extranummer.

De kommer ut igen, bugar, och tar sedan fram sina aukustiska gitarrer. Eric ska sjunga Beth!
Hela publiken sjunger med i låten så att man ryser bara man tänker på det.

Paul frågar sedan vilken låt vi vill höra. Han spelar lite på låten 'Forever' till publikens stora jubel. Men så skrek förmodligen någon i publiken att de ville höra 'Lick It Up', och den börjar spelas som inplanerat. En liten fuling, men vi fick iallafall höra lite av 'Forever'! Och Lick it up är riktigt bra den också.
De kör sedan igång 'Shout It Out Loud'. En låt som jag aldrig förstått mig på. Den är totalt överskattad. Men men, den går iallafall hem hos de flesta och jag kan inte heller låta bli att skrika högt ...

Paul säger att han känner att många är våta denna kväll. Och de är ju sant, för det regnar ... (Där var det smart drag av pappa att fixa sittplatser under tak!). Han vill komma ut och bli våt med oss! "I was made for lovin' you" drar igång och Paul åker linbana ut till en miniscen ute i publiken. Han sjunger lite falsk opera på slutet innan han åker tillbaka till den stora scenen, som man kanske helst velat slippa, men annars låter det kanon!

När Paul har kommit tillbaka drar de igång Argent-covern "God Gave Rock'n' Roll To You II" medans bilder av forna rockstjärnor visas. Mestadels på Eric Carr (deras forne trummis som dog i cancer i början på 90-talet). Det är faktiskt lite rörande.
Efter den mäktiga låten så är det dags för kvällens sista låt, och jag tror att nästan alla kan gissa på vad det är för någon ...? Rock and Roll All Night And Party Every Day!
Konfettikanoner runt om i publikhavet sprutar ut flera ton konfetti, gigantiska pyroväderkvarnar snurrar på scenen, raketer smälls av, allihopa i bandet åker upp 10 meter (även trummisen) och Paul Stanley slår sönder sin gitarr. Efter den spektakulära avslutningen säger de tack och hej. Plötsligt börjar ett gigantiskt fyverkeri starta igång, som håller på i cirka 10 minuter. Och det är ingen liten fyverkeritårta ... På storbildsskärmarna står det "KISS Loves You Stockholm!".
Efter konserten går vi genom Stureplan för att ta en nattburgare tillsammans med ett helt lämmeltåg av KISS-fans. Jag var fortfarande i ett litet chocktillstånd efter den superbra konserten. KISS är verkligen ett band värt att avguda.

Några filmklipp: (OBS! Inte filmade av mig!)

INTRO + MODERN DAY DELILAH


I WAS MADE FOR LOVIN' YOU


ROCK AND ROLL ALL NIGHT



Nästa morgon vaknar jag av låten "Christine Sixteen". Det är mamma som ringer till min mobil. Tur att hon ringde, annars hade vi förmodligen missat frukosten och vaknat av att städarna chasar ut oss från hotellrummet ...
Efter en god frukostbuffé så begav sig jag och pappa ner mot stan. Närmare bestämt mot Grand Hotel, hotellet som KISS bodde på.
Enligt mina (genialiska) beräkningar så skulle de förmodligen lämna hotellet cirka klockan 2 för att åka iväg till Malmö för kvällens spelning.
Vi kom dit cirka klockan 1. I början var det vi och cirka 9 fans till som stod och lurade utanför hotellet. Men efter ett tag började det komma fler och fler. Blandannat folk från KISS army Italy, KISS army Holland och KISS army Finland ... Efter ett tag började de rada upp flera stora svarta Mercedes utanför hoteller. Det var något på gång ...

Utanför Grand Hotel och spanar

Livvakter sprang hit och dit med väskor. En av dem frågade hur jag mådde och sa sedan att jag såg ut som liten rockstjärna. "Thank You" sa jag och förvånades själv över hur brittisk jag lät. Det kändes rätt så coolt att ha pratat med en livvakt som umgås med KISS, även om det inte är så stort som KISS själv.
Även deras manager kom ut från hotellet ett flertal gånger. Tyvärr var jag så fokuserad att titta efter KISS att jag glömde skaka hand med honom (jag hade flera gyllende tillfällen).
Då hände det plötsligt. En lång snubbe med en frisyr som såg ytterst overklig ut och som liknade mer en peruk kom ut. Det kunde inte vara någon annan än Tommy Thayer. Utan att tänka sträckte jag fram handen och sa "Hi Tommy!" som om att vi var bästa kompisar. Och gissa vad, han tog min hand, skakade och hälsade på mig! :):)
Därefter kom Paul Stanley ut med sin familj, som han stod ett tag med och kramades. Trummisen Eric Singer såg man inte så mycket av, han försvann direkt in i en bil. Sedan kom Gene Simmons tillsammans med sin son Nick.
Ingen av dem skrev autografer, men jag tyckte ändå de var ganska hövliga som hälsade på oss.
Pappa lyckades filma när dem kom ut från ingången:


Tyvärr fick han inte med när jag skakade hand med Tommy, eftersom jag stod på andra sidan gömd bakom svängdörrarna. Men den här killen lyckades filma det! Ni ser en rutig basker i början. Det är jag!



Så sammanfattningsvis: Bästa helgen i mitt liv!

Japp, det är vetenskapligt bevis!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5327373.ab

... Den hetaste gruppen just nu är ju förstås PISS! Här med deras låt "I Will Never Go To School". Rock'N Roll !....?

PS: Min design verkar ha försvunnit spårlöst ... Jaja, den såg ju ändå förjäklig ut, men däremot får man ju börja om med alla dessa koder ...